- 7 mars 2010

Sitter i badkaret med miljoner små bubblor som omger min kropp. Det känns bra. Det där välkända ljuder när skummet sakta upplöses finns där, men dränks av Lasses hårda gitarrspel.

Larmet från omvärlden blir ett surrande utanför fönstret och spelar ingen roll längre.

Badrummet är min frizon, här finns bara jag, mina tankar, ett kollegieblock och litervis med vatten.

Vissa tycker kanske att somrummet borde vara frizonen, men det är inte privat för mig. Där får jag aldrig vara ifred. Allt för många har varit där, men inte i badrummet.

Det är min oas, och det enda rummet i lägenheten med lås.

Här kan jag gömma mig från verkligheten och nutiden i en timme eller två.

Bubblorna har smattrat klart. Nu är det bara jag och vattnet.

Dags att dra ur proppen och återvända till det riktiga livet, alla förpliktelser, all stress.

Men oasen, frizonen finns kvar, när jag än kan komma att behöva den.