- första

Ja, då har även jag hoppat på bloggtrenden...

Jag trodde inte det skulle hända, men när kollegieblocket under sängen är fullt får man vända sig till det oändliga Internet...

Hade näst sista matchen för säsongen igår kväll, mot Pölen. På Pölen.

Vi vann med 11-1, och rackarns att det var jag som förlorade den där ynka poängen. Det var inte rättvist, och som min kära kollega Deana sa, det var ett lotteri i sista setet.

Jag låg under med 2-0, jobbade mig upp till 2-2, men i femte set kunde varken jag eller min motståndare sätta dubbeln.

När jag vaknade imorse fick jag en mindre trevlig överraskning dock. J hade smsat, och tydligen ska han tillbaka till sitt ex, trots att det bevisligen inte är bra för honom. Blev lite depp med tanke på det som har hänt mellan oss, inget som jag tänker ljuga om.

Uppskattar dock inte att det snackas en massa skit om helgen, men jag antar att det är dartvärlden i ett nötskal... Om någon frågar mig vad som hände så tänker jag vara ärlig, finns liksom ingen mening att inte vara det.

Vad jag stör mig på är att jag släppte allt för att jag trodde att det kanske kunde bli något, det verkade så på honom, men sen skickar Hon arga saker till mig, och det förändrar allt.

Igår träffade jag även en K, och han är tydligen sur på mig fortfarande, utan anledning egentligen. Han tycker att jag inte borde lyssna på J och inte göra något med honom eftersom han har något fel i huvudet. Men jag är en stor flicka och kan ta vara på mig själv, och om jag gör misstag eller kommer på att mitt vägval inte var bra så får jag ta konsekvenserna av det.

Det har ju visserligen visat sig att det inte var en bra idé att släppa garden med J, men hur skulle jag kunna veta det innan något hände?

Deana, jag måste lära mig att lyssna mer på dig. Du säger alltid så kloka saker till mig, och jag antar att det är för att du har gått/går genom samma grejer själv. Jag är så tacksam för att du finns där för mig, och uppskattar dina råd och utskällningar. Jag lovar att jag ska bättra mig

<3

Just nu skulle det verkligen vara skönt att kunna åka iväg, typ till N.Y. Jag behöver, som så många gånger förr, ett miljöombyte, och det känns som om jag behöver ett permanent ett nu. Är evigt tacksam för Phil som har öppnat mina ögon för de jobb som finns där. Förhoppningsvis åker jag dit i Januari för att söka jobb som livräddare, annars blir det de två underbara veckorna i November att se fram emot.

Önskar bara att alla kunde vara ärliga mot varandra, och inte snacka en massa skit bakom ryggarna på varann. Så slipper man kanske skriva så här långa inlägg som ingen orkar läsa :O :P